Sann eller falsk?
Har under en tid gått runt och tänkt på om mina vänner verkligen är äkta !
För ibland så känns det som att jag får vänner bara för att jag bjuder på
saker eller för att jag hjälper dom på nåt annat sätt och det som får dom
att må bra är nåt som får mig att må sämre och sämre hela tiden :(
Man tänker om dom kommer stanna kvar den dagen jag behöver hjälp?
Kommer dom att hjälpa mig lika mycket som jag faktiskt hjälpt dom ?
Finns det dom som skiter i hur jag mår, utan som bara utnyttjar mig ?
Jag vill inte vara den där vänner som köper sina vänner hela tiden utan
jag vill kunna ha dom som en "stöttare" oavsett vad det gäller för det är
sån jag tycker att jag är mot dom, och det gör jag med glädje fast när
man sen känner att man kastas in bland en del falska vänner, ja, då kan
man inte låta bli att bli fundersam på om dom vännerna är nåt att ha !
Nån dag så kommer väl det visa sig fast jag vill hellre veta nu vart dom
står så jag vet om jag kan lite på dom eller inte, då jag inte mår bra :)
Lägger in en låt som får mig tänka på de ! :)
Kram
/G'3
Utifrån erfarenhet kan jag lugnt säga att livet kommer sortera ut agnarna från vetet när det gäller vänner. När jag blev sjuk för 3 år sedan försvann många som jag ansåg vara nära vänner. Först saknade jag dem idag är jag glad att de är borta. Varför lägga energi på människor som bara är energi tjuvar?!
Ha en fin dag!
Jag vill vara din vän, en äkta sådan sur som glad, fattig som rik, jag tycker att det är roligt att umgåsm ed dej oavsett om vi handlar eller bara sitter på en parkbänk utanför Ica och pratar skit. Men sen du började umgås med Emil så sticker du bara iväg som ett bi på lunchen- kan inte vänta & saker bara kan ske när de passar dig..,Och du tar aldrig intiviatet till att smsa på morgonen för att höra om vi ska ta samma buss till skolan och de gör de svårt att vara snäll tillbaks hela tiden även om jag vill..
Jag vill vara din vän, en äkta sådan som finns. En sån vän som finns oavsett om man har det fattigt som rikt, tråkigt som roligt.. Men sen du blev kompis med Emil skriver du inte på msn, du smsar aldrig på morgonen om vi ska bussen tillsammans, du berättar inte lika mycket om dig själv & frågar inte lika mycket och jag är inte den som vill dra ur orden ut någon, för vill man säga nått så gör man det. Sen när du bara dragit på lunchen eller sen direkt efter skolan och man bara står där kvar och ska verka stå med öppna armar när du är tillbaks för de sen passar dej att vi finns där, det har fått mig att tröttna. Det var väldigt trevligt att vara Din Vän men de gick inge bra sen, därför har jag även blivit mindre schyst för jag tycker inte jag får samma sak tillbaka.. Tråkigt att det är så, men det blir vad man gör det till.
Haha förstår va du menar.. Mina "vänner" tkr att jag har blivit taskig som nu slutat låna ut pengar, eftersom man aldrig får tillbaka dem, o att jag inte e lika snäll längre för att jag inte bjuder dem på fika eftersom det aldrig var nån som bjöd tillbaka..
Man får försöka att inte ta det personligt.. Synd bara att det är de som är riktiga vänner som blir utnyttjade :/
Gah jaa.. Jag fick sånt dåligt samvete, som om de va mitt fel att jag förlorade alla vänner, man känner sig typ övergiven :/ Men det som är bra bra är väl att man ser vilka vänner som är äkta och vilka som inte är det..
